Uno Svenningsson

Uno under ytan. Toppar, dalar och vägskäl – efter dryga 30 år som artist har Uno Svenningsson upplevt en hel del – men han är långt ifrån nöjd. Det senaste året har han fått en nytändning och nu ser han fram emot en turnésommar med start på Kramfors Stadsfest.

Berätta, hur är ditt liv just nu?
– Det är bra! Det har hänt mycket det senaste året som har varit positivt för mig och det ger energi! Tidigare i våras var jag på en turné på ett 20-tal ställen och nu skriver jag låtar till en ny platta. Sedan har jag inte varit hemma så mycket den senaste tiden, så jag försöker att hinna greja lite i trädgården också.

Berätta mer om din energi och ditt skrivande!
– Jag skriver alltid vare sig jag vill det eller ej, det är som en bikupa i huvudet, och jag har fått en skjuts av att jag var med i ”Så mycket bättre” förra året, det är inget att hymla med. Det är såklart inga garantier för att lyckas, men det har gått bra! Jag har fått en spark i baken. Nu har jag flowet uppe och vill passa på att skriva när jag väl är igång.

Du släppte din första soloplatta 1994 – hur har ditt artistskap förändrats genom åren?
– Livet innebär ju många olika faser som gör att det finns mycket att skriva om. När jag skulle påbörja med min första soloplatta hade jag just gift mig och vi väntade barn, det var pirrigt och förväntansfullt. Sedan händer det såklart saker hela tiden som ligger till grund för skrivandet, men det senaste året har varit extra speciellt. Ju äldre man blir, desto större är risken att man blir lite lat och bekväm, men nu har jag fått en nytändning!

Vad kommer vi att få höra från dig på Kramfors Stadsfest i sommar?
– Det blir både gamla låtar och nya. I och med att jag har hållit på så länge måste jag sålla ganska hårt. Men några av de låtar jag tycker är roligast att köra live just nu är några av de nya tolkningarna. Ingen är som jag är en klar favorit! (Tolkningen av Icona Pops låt Manners, reds anm.) Den är så somrig och skön, ett lyckopiller! Den kommer jag helt klart att spela i Kramfors.

”Ingen är som jag är en klar favorit! Den är så somrig och skön, ett lyckopiller! Den kommer jag helt klart att spela i Kramfors.”

Hur spontan är du på scen och hur mycket är planerat?
– Jag har inget manus eller så, däremot brukar jag alltid berätta någon anekdot om hur låtarna kom till. På en festival kan det vara så att du får en 34–50 minuter, då blir det inte så mycket snack. Jag vill hellre hinna spela flera låtar, publiken måste ju få valuta!

Låten ”Där går en galning lös” är en av dina favoritlåtar. Vad är det du gillar med den?
– Den handlar om en period i livet då jag kände mig ganska tom och ensam. Jag hade en del mörka tankar som jag slogs med. Livet pågick, men jag kunde inte njuta av det. När man mår på det sättet kan det nästan kännas som att man har en galning inom sig. Jag tycker att den låten säger ganska mycket om hur det är att vara människa ibland. Dessutom gillar jag kompositionen. Det är helt klart en av mina starkaste låtar.

Det går inte att låta bli att fråga: Vem är Uno Svenningsson under ytan?
– Ha ha, det är faktiskt första gången jag har fått den frågan. Det är en bra fråga, men nog den svåraste som finns. Jag skulle säga att jag är en drömmare. En oorganiserad drömmare som kan låta känslorna styra lite väl mycket ibland. Men jag försöker att hålla fokus uppe, njuta av livet och vara lite rationell också. Sedan har jag blivit mindre orolig med åren. Alla har vi våra tillkortakommanden som vi slåss med som människor, men jag har lärt mig att förhålla mig till det på ett mer moget sett. Är det så att jag inte mår bra vet jag vad jag ska göra. Jag kan prata om det, eller ta en joggingtur. Det gäller att göra saker i livet – det gäller att hålla igång.